Stressdrabbat statsråd: Dags att vi pratar om stressen

I fredags meddelande folkhälso-, och sjukvårdsminister Gabriel Wikström att han sjukskriver sig för att han är på väg att gå in i väggen och bli utbränd på grund av stress. Gabriel har varit utbränd tidigare i livet och har nu förutom sin arbetsbörda som minister andra saker som belastar honom. Han är ensamstående förälder och han pendlar mellan hemmet i Västerås och ministerjobbet i Stockholm. Många av oss kan nog förstå att det lätt blir för mycket.

Nu väljer alltså Gabriel Wikström att gå ut offentligt med att han är nära att bli utbränd. Det är en modig handling. Fortfarande finns ett stort stigma att offentligt tillstå att man inte mår psykiskt bra. På sociala media kan man idag hitta kommentarer som stöttar honom men också kommentarer som är ifrågasättande och illvilliga till det faktum att ministern kämpar med sin psykiska hälsa. Av okunskap är det kanske lätt att tänka att det bara är människor som är svaga och som inte kan ta tag i sina liv som drabbas av utbrändhet. I verkligheten kan vem som helst drabbas närsomhelst i livet, det finns inga garantier för något i dessa frågor. Gabriel Wikström ska ha en stor eloge för sitt mod att berätta om hur han mår, han skulle lika gärna kunna gömma sig bakom vilken ursäkt som helst.

Ministern är öppen med att han senaste tiden haft spänningshuvudvärk, hjärtklappning, sömnstörningar och känt onormal trötthet. Allt är klassiska stressymptom. Han gick till en läkare som rekommenderade sjukskrivning på heltid tillsvidare.

Nu har vi inte hela bilden och vi får hoppas att sjukfrånvaron blir kortvarig, men om fler människor gjorde som Gabriel skulle många långvariga utbrändhetsepisoder kunna undvikas. Han tog symptomen på allvar innan det var för sent och besparar förhoppningsvis sig själv en längre sjukskrivning och ett mående som förhindrar honom att kunna komma tillbaka i ministerrollen.

Stress och psykisk ohälsa går att förebygga. Det ministern nu har framför sig tillsammans med alla andra därute som är på väg mot en stresskollaps är att försöka hitta nya strategier i livet som ökar säkerhetsmarginalerna i deras psykiska mående. De måste hitta sätt att leva sina liv där de inte går in på rött i stressmätaren hela tiden. Det är lättare sagt än gjort men vår minister har visat både gott omdöme och mod som tagit sig själv och sina symtom på allvar. Det vore fantastiskt om fler kunde göra det.